Turn and face the strange.

Ett år har passerat. Det är på dagen ett år sedan jag satt på flyget till London för att spendera månader där tillsammans med min absolut bästa vän. Jag minns hur förväntasfull jag var och hur nervositeten bara steg inom mig. Jag var så glad över att göra någonting utanför min comfort zone men samtidigt så nervös över att det inte skulle bli så bra som man tänkt sig. Ack så fel jag hade, jag minns hur jag redan första dagen i London kände att fy fan vad rätt det känns. Vi vandrade längs Oxford Street och jag kommer ihåg att jag tänkte att tänkt att jag ska få leva i mitt paradis i tre månaders tid och det var verkligen ett tremånaders långt paradis för mig. Jag trodde jag och Y' var nära varandra, nu är vi ännu närmare, vi lärde verkligen känna varandra på djupet och jag kan med största säkerhet säga att hon är min absolut bästa vän. Dessutom träffade jag så många härliga människor som gjorde enorma avtryck på mig med deras kulturer, deras synsätt och vänlighet. Jag hade galet kul med alla dessa fina människor. Jag har hittat smultronställen i London, jag har favoritpubar, favorit matställen och favorit parker. Jag hittar i London, jag kan hjälpa dig hitta vägen, jag kan deras tunnelbanenät. Jag anser att denna fina stad är mitt andra hem. Jag är totalt förälskad i London och kommer alltid att återvända. Jag har mer minnen än någonsin i London och så otroligt många roliga historier att berätta om min tremånaders långa resa dit - för att inte nämna hur mycket min engelska förbättrades. London är mitt hem och jag älskar det.